Vi tittade mot samma punkt på dörren
Vi såg ett svart hål
Hålet tycktes hånskratta mot oss
Jag var liten, bräcklig men ändå stark
För jag kunde se på dig
utan att ta chansen att slå sönder dig

Du var en hjälte bortom alla gränser
Jag tyckte mig se en gloria över ditt huvud
Du var så stark
Mörkt och böljande var ditt hår
Jag avundades dig
Du var min hjälte och du var vacker

Men vad gick fel?
Du stod där och det brann i dina ögon
Jag blev rädd men jag vet en som blev räddare
Jag vet en som blev ditt offer
Alla skrik, hån och slag föll över en enda person
Den finaste av alla på denna ruttna jord
Du var inte längre min hjälte

Nu står jag här ett antal år senare
Jag kan se dig ta dina långa och spänstiga kliv
Kan höra ditt skratt eka mellan husen
Jag fylls av ett hat
Alla år av ångest, rädsla och osäkerhet
Alla år som jag kunde ha varit lycklig
Alla år då jag kunde ha fått vara det jag var
Ett barn

Du ringer ibland och beklagar dig
Säger att du älskar mig
att du saknar mig
Jag tror inte på ett enda ord
Men jag nickar och ler för hennes skull
För att hon orkade ställa sig upp
Du hatar henne för det

Allt måste få ett slut

Pappa, om du trampar på oss igen
så kommer jag att krossa dig
Bit för bit ska jag mala sönder dig till pulver
Du ska få känna på riktig smärta
Den jag fick leva med under alla år