Nu har jag kokat kaffe igen som så många gånger förr när jag märker att det vill skrivas något och det börjar rinna ord ur händerna.

Jag vet inte hur ni andra har det men här är det compulsory som det heter så fint på engelska. När jag tänker efter så kan jag inte skriva planerat. Alla kurser och goda råd har alltid varit totalt bortkastade på mig och därför har jag heller inte gått några i rädsla för att få höra att det ändå är bortkastad tid som alla kurser är ju ändå bortkastade bortkastade jag är lite bortkastad helt enkelt.

Inte svårare eller lättare än att vara tillhörd och älskad. Jag var tillhörd och älskad förr. Det var länge sedan och jag kastade bort min tillhörighet och min älskad av mig själv alldeles av mig själv för länge sedan länge länge sedan.

Jag känner ännu hur jag kan välja tillbaka att ta tillbaka men vill inte ännu vara rikgtigt tillbaka eftersom priset för återuppståndelsen är stor så stort pris att vara älskad och tillbaka.

Om man tänker efter mycket hela tiden som jag gör ibland sådär compulsory som jag ändå är hela tiden som det heter så är man hela tiden prissatt det finns ett pris på allt och var och en väljer hur mycket man vill betala betala för att få just det som inte känns som man kan leva utan men som man inte vill leva utan för att man inte kan tro att man kan leva utan och så vet man också på ett ungefär hur mycket skuld man själv har för att livet är precis sådar utan eller innanför eller inte alls eller för mycket som man själv har betalat för.

Jag blir alltid åksjuk i karuseller men jag åker ändå runt runt i karuseller som jag har betalat för för att jag betalade för dem och så måste man ju åka runt i karusellen - vad är det annars för mening med karuseller?