In i moln och ut i lava... Längs Pompei hinner vi förbereda mig för den slutliga gryningen. I eller nära Neapel... Vår kejsare tjänade knappast ens Romarriket. Kanske var han av grekisk härkomst, kompis med Pythagoras...? Barnet även kallad Narren nr 0 blir själva befrielsen. Vi tar förgivet att det är jag som är barnet. Men tänk om det är jag som skapar vårt barn...! Bembo?! Vem är då mamman? Känner jag henne redan sedan något gammalt liv? Vi älskar mig. Neptunus vakar sömningt med sin hund. Pluto låg så långt från Disneyland man kunde komma. Valet står mellan att ta färjan ut på Capri eller pendeltåget in i Napoli. Hon är visserligen fler än en, och hon finns i många kvinnor. Ändå - hur kysser jag en av henne i precis lämpligt ögonblick? Kanske kan vi börja kyssa henne, liksom halvt på låtsas, och se om hon kysser oss...?! I så fall kan vi kyssa henne utan att det gör någonting. Eller just - att det gör någonting. Emellertid vill jag hellre att vi gör allting annat före kyssen. Kärleken är trots allt större än leken. Och vi måste lära mig hantera leken, innan vi förmår njuta av hela verkligheten. Jag måste tro på att någon svarar, före vi drar rätt kort.