Så, betrakta
stilla nu
hur smutshimlen speglas i vattensjuka åkrar
och droppar vidrör kantiga klippor
längs vägkanten, grågruset och lokattsgräset,
sprängrevorna i stenen, dess oregelbundna vinklar
kring älvbankens toviga säv, och vattenflimret
där en sju år gammal saknad
dröjer sig kvar som blåsnö
i dikets slamdisiga vårvatten
intill ett tubrutet flyttblock i mossan;
där genom ytan är dybottnen gyllne
där du ligger på mage i bäckbrynet
och låter brunvatten svida i ögonen
som hade du tårar, som hade du kvar
någonting
och vinden brusar i asplöven, gnider grenar
vassa mot varandra