Jag sitter och stirrar
Ser döden i vitögat
Min egen dödlighet
Hur den en dag kommer komma
Och det finns inte en grej jag kan göra åt et
Den sitter och väntar likt en hund på vakt
För att en dag ta mig dit själen sover djupt
Och alla de minnen jag har och den lycka jag känt
Kommer vara inget mer, än ett minne i vinden
Och hos de som lever efter mig
Och jag önskar att jag kommer minnas
I himlens korridor de älskade jag känt
Och kärlek som jag fått