Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett försök till tack där ord är för små


Min finaste vän

När jag grät och hatade världen tröstade du.
Nosen smekte min våta kind och gammal mascara flöt ut i mitt ansikte.
Aldrig klagade du och bad mig klara mig själv.
4, 8, 12, och 16 år. Du fanns där hela tiden.
Hela den svåra tiden genom livet fanns du vid min sida.
Genom sorg och glädje,
Genom sömnlösa nätter och glädjande dagar.
Tålmodigt satt du vid min sida tills den sista hulkande tåren försvunnit.
Därefter la du dig i mitt knä med en blick som sa att du aldrig skulle gå.
Jag hörde ditt hjärta ticka och såg din lilla kropp höjas och sänkas.
Hur många gånger har jag inte somnat med din päls vid min kind?
Hur många gånger har du inte givit mig hopp om att allt kommer bli bra igen?

Men nu är det dags att jag klarar mig själv.
Tack för allt min älskade vän och för allt du har betytt.
Nu måste jag gå vägen själv.
Men jag minns. Jag minns dig för alltid.
Du, min finaste vän




Fri vers av Schatz
Läst 180 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-04-18 17:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Schatz
Schatz