Idag var dagen
som jag äntligen vågade

Med skakiga knän
gick jag fram till dig och frågade

Jag är nästan aldrig blyg
men blir ofrivilligt generad

Så jag tog några djupa andetag
och försökte hålla mig fokuserad

Fokuserad på att inte svamla, stamma
eller säga något helt galet

Under de få stegen fram till dig
förberedde jag talet

Det började ganska bra
du verkade faktiskt glad att jag kom

Men det var ju i och för sig innan
du visste vad jag ville prata om

När jag väl började komma
på någorlunda rätt spår

Verkar du börja fatta
och en pinsam tystnad uppstår

Jag vill verkligen inte förstöra
genom att sätta dig i den situationen

Så jag gav dig en kram i stället
och gick tillbaka till lektionen