Kanske är det inte skådespelarnas fel, det kanske är regissören som vill utesluta alla astmaallergiker från friheten att se de pjäser som sätts upp på landets olika teatrar. Väl dold i denna text ryms en fabel om sex som vardagens krydda.
Något litet om sex (6)
Jag gillar att gå på teater, eller rättare sagt 'jag gillade'. Det jag har emot teater är att de där skådespelarna kan 'illustrera' allt utom rökning.
Det är alltid någon i ensamblen som har en roll där det måste rökas 'på riktigt'. det hindrar folk som gillar teater men som är astmaallergiker att gå och se de pjäser som visas.
Man kan ju inte veta om det kommer att rökas på scenen i den pjäs man vill se. Om jag köper biljett vill jag vara säker på att ingen röker under hela den tid som pjäsen fortgår.
Skådespelare brukar irritera sig på folk som 'glömt' att stänga av sin mobiltelefon. Visst förstår jag att det kan störa det som händer på scenen. men att de inte kan spela att de röker, det måste jag ju bara säga är bra så ynkligt.
Som en protest mot att folk röker på teaterscenen skulle jag vilja köpa biljetter till en hel kår med folk som röker cigarr, folk som sitter på första bänk och äter nystekt strömming.
Folk som sitter och rapar och fiser så det står härliga till osv för att visa de där jävla skådespelarna hur störande det kan vara att ha en publik som tar sig 'friheter'.
Helst skall det alltid vara minst tjugo personer utplacerade med ojämna mellanrum under varje föreställning där med mobiltelefoner som ringer stup i kvarten med olika spännande mobilsignaler.
Jag vill helt enkelt att publiken skall ha samma rätt att 'anlägga moteld'.