Hennes bruna lockar gungar sakta


Hon är på väg
till det som kallas hem


Hon går saktare och saktare
hon vill inte komma hem


Hon har gått ännu en dag och
Försökt dölja sin hemlighet
En hemlighet som många redan vet


Hennes tröja åker ner för axlarna
Hennes märken syns hon drar tröjan tätt mot sig


Märkena och såren ger henne ingen
villa ifrån verkligheten


Hon är hemma till den
Som ska skydda henne mot allt
Men istället förstör hennes kropp
Hennes själ
Hela henne


Flickan finns inte med oss längre


Hon sa aldrig något
Förens den kväll hon inte orkade mer


Flickan tog sitt liv


Flickan var någons barn
Någons första kärlek
Någons syster och för någon
Var hon den bästa vännen.

För mig var hon
den ända som förstod.