Nils sitter på trappan framför ruinerna till Grand Hôtel i Stockholm och ser på ruinerna av det kungliga palatset, han ser bilvraken utefter gatorna. Hundar och katter som springer runt på gatorna, de förvildade djuren har vunnit terräng i Europas städer.

Nils är klädd i trasiga byxor och en tunn tröja som han hittade, solen är stekhet och många har dött av hudcancer av de överlevande efter tredje världskriget. Sen var det alla dessa naturkatastrofer som spred sig som en epidemi det förra seklet. Människan decimerades från flera miljarder till ett par miljoner individer världen över under det seklet. Sjukdomar som orsakades av multiresistenta bakterier och virus som anpassade sig till de nya vaccinerna.

Hans flickvän kom gåendes mellan bilvraken med en död råtta i handen, de hade satt ut en fälla och den hade fastnat i den. Det fanns inte så mycket att välja på om man ville överleva. De såg den igenvuxna Kungsträdgården.

"Fan! Vi har ju varit ena riktiga idioter och Moder Jord var ju den starkaste av oss!" Sade Nils till Anne-Sofie.

"Jo..." Svarade hon och tittade på den döda råttan. "Hon tröttnade på oss!"

"Moder Jord är vårt hem och vi måste ta hand om henne istället för att bemästra henne!"

"Bara detta onödiga varghat. Hur kunde människan tro att hon kunde jaga djuren som hon ville?"

"Men Moder Jord har återerövrat det som vi tog från henne och vi måste leva med henne nu!"

"Jo, men jag är rädd att vi kommer att göra om samma misstag igen."

"Det är jag också!" Nils skakade på huvudet.

Anne-Sofie satte sig bredvid honom, de var klädda i slitna kläder, men de levde i denna värld efter Armageddon. Deras familj var den grupp som satt i en sal som kallades blå salen och diskuterade. Alla var klädd i slitna kläder. Många dukade under de kalla vintrarna och likväl om somrarna.

Extremvädret var en realitet och antingen var det extremt kallt eller extremt varmt. Vattnet hade sjunkit efter en lång tid som Stockholm hade legat under vatten. Broarna hade förfallit, tunnelbanan var fylld med vatten.

Men nu hade naturen tagit tillbaka Stockholm och människan var tvungen att leva på det som hon fann för att kunna överleva.

Nils reste sig upp. "Kom! Vi går till de andra..."

De gick in genom den förfallna entrén och förenade sig med de andra, de passerade genom vestibulen som var dyster och det rasade murbruket.