Den svarta rosens blöta blad
gråter sorgens tårar,
blandar livet med dödens argument.
Vad är en människas liv
när rosen känner dess verklighet

Rosens törne rispar kinden
blodet rinner ner på livets grund.
Dödens purpurmantel
sveper om kropp som längtar
efter sin död.
Livet känns vanligt
och mycket lovande.

Din nakna hud
som likt ett hölje av närhet.
Det tunna tyget som inte skyler
din nakenhet,
ger tillfredsställelse.
Helt nära dig
doften av din fuktiga hud.
Trolskt för du mig
dit tanken bara går.

Helt nära dig
men ändå bara i en dröm.
Där min kärlekstörst
blir befriad
i ditt skötes trygga famn.
Du är kärlek som flödar
likt strömmen
som far bort med en våg.

Långt från varandra
ser jag dig bara
som en rörelse på ytan.
Men du finns
med hud och med doft
Du trollbinder
min själ.
Jag är gärna din slav
utan kedjor.