Det finns en vacker flicka nere i staden
stora bruna ögon, som bara syns genom dagen
ja hon är vacker men vart ska hon ta vägen?


hon far iväg i den oändliga drömmen
lät sig själv att dras in i den farliga strömmen
nu är hon överkörd, vilsen och bortkommen


en sån vacker flicka som bara går och går
lämnat sina bekymmer i sina fotspår
och såren svider på hennes fötter
hon har vandrat en lång väg för att glömma bort sina rötter


nu klagar hon på att vi inte förstår
och allt som hände tillhör i vår förflutna fast än det bara var igår
hennes lek som hon spelar , ja den är svår
men det gör inget för vi glömmer inte bort att hon är vår


när hon har lämnat mörkret och satt igång jakten efter ljuset
när hon tar sig samman och en gång för alla lämnar bruset
ja då står vår dörr öppen till det bortglömda huset.