Jag vaknar och förbannar
den eviga känslan som
viskar att jag är ensam
i tvåsamheten

Försöker skaka av mig
tankarna men de finns
där under ytan och bara
hånler mot mig

Vill bli av med det som
står mig upp i halsen,
slippa elaka ord och alla
tomma blickar på mig

Gör mig i ordning, går en
snabb promenad men
verkligheten hinner som
vanligt ikapp

Jag blir inte av med den
livslånga känslan, jag hör
hemma någon annanstans
och jag vet vart...