Nu är det måndag
och solen skiner

som vanligt skriker en liten röst
någonstans ifrån
någon mörk vrå

att nu är det dags att börja skapa
nu börjar allt det roliga
nu finns inga ursäkter längre

men jag ligger kvar
orkar inte
rösten skriker fortfarande
men nu lite svagare

hörs inte genom mina ursäkter
och bortförklaringar

kaffet kallnar
jag luktar illa
livet krymper
rösten stillnar