Han sade: jag skall vårda ditt hjärta ömt och mjukt,
finnas vid din sida och laga din själ.
Jag lät honom komma inunder mitt skinn,
jag tillät mig att visa så starka emotionella drag.

Ljuvliga dagar, månader.
Ett leende som gav mig kraft,
en kyss som lät mig tina upp.

En blomma som slår ut,
en odlad kärlek som växer sig starkare.

Med tiden kom även svackor,
tills den dagen då han slet mitt hjärta ur bröstet,
ströp min själ, lämnade mig likt ett ihåligt träd.

Energin dog ut, tvåsamheten upphörde att existera.
Kvävs av ensamhet, saknad och förtvivlan.