De blodsugna skärvorna

på golv och sten de skälver

Likt vargars lust de trånar

efter blodet i hälsenans boning

Strålande skär solen

genom fönster

genom liv

Fruktan pulserar alltjämt

förvandlar

gårdens livlösa rymd

Från sprickan i taket

drömmarna faller

Syrans is mot huden

lämnar öppna sår

Vi som gick hand i hand

du som en vålnad

runt den stjälande brunnens giriga anlete

dansar

Nattens demoner

sänker en tryggande hand

alltet försmäktar igen

Tungan sträv

mot tyget i soffan

mot whiskeyns lugn

mot kärlekens rostiga yta

Den fäktande månens förmaning

reflekterar inga tårar mer