Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vintertidens morgonstund

 

Tysta spår av smygsamt vitt

Så kallt vintern täcker

Bäddar morgontäcket sitt

När kramen oss väcker

 

Ser din blick och fulla kropp

Reser dig upp, sträcker

Skakar håret på din knopp

Varm hand given räcker

 

Drar dig till mig, håller hårt

Snusar i ditt öra

Morgonstunden fyller vårt

Busar, handen föra

 

Tysta spår av smygsamt vitt

Leker varmt så det yr

Bäddar morgontäcket sitt

Med frostens vinterfyr

 




Fri vers av Magnus Mojo Olsson
Läst 635 gånger
Publicerad 2005-11-18 09:14



Bookmark and Share


  Ki
Vackert och stämningsfullt skrivet
om det vita
(som reflekterar allt ljus)

Känner igen det där...
Att det blir varmare och tryggare här inne
"pömsigare"...
i takt med kylans intåg!

Med denna
sådde du en längtan
i mig

TACK!
2005-11-18
  > Nästa text
< Föregående

Magnus Mojo Olsson
Magnus Mojo Olsson

Mina favoriter
Ner till sjön