Jag mötte en broder på gatan han var ganska sliten ovch grå
vi gingo tillsammans mot parken att dela en öl eller två

han levde som jag bland de arma nåt annat fanns ej att få
vi hade väl båda haft drömmar i livet som unga då

men vågorna slår emot stranden och solen lyser som förr
och vattnet i bäcken strömmar men stängd är hoppets dörr

så kom nu min broder från gatan vi spelar vår sista sång
att något märkligt skall hända vi tro ej en enda gång

min vän snart slutar vårt skuggliv i livet vi törnen blott fått
sen länge vi slutat att leva att tro och att hoppas på nåt.....

Arne Axel Dahlgren
www.lyriksidan.se