det är så många källor
så många källor med bjudande gester
drick
drick detta är
är min sanning
en själ har fråntagits vissheten av
min sanning
min sannhet
denna själ reser sig
ur jordhänder
upp mot
in i himlen
är
frö
är hjärtblad
är stjälken
är knoppen
är kronbladen
är solgården i månsilversköljan
är man
är kvinna
sköljande varandras ansikten i kärlek
ty växandet
barnet
själens växande
är kärlek
allt liv är barn
allt sagt
allt osagt
av kärlek är barn
så se in i barnets vackra ögon
fråga dig
hur länge sedan var det sedan jag var barn
har jag slutat vara barn
vill jag
är det min vilja sluta vandra barnvägen
fråga dig
vad saknade jag mest
hur lätt är det icke att nu ösa saknaden över barnet vilket står framför dig
framför dig med vackra ögon
allt det du icke fick möta allt det du icke fick
är det den berättelsen barnets ögon säger dig
eller berättar barnet sitt liv
den största saknaden i livets insteg är källans sinande
av tusendelocken vilka lägges på
så se in i barnets vackra ögon
fråga dig
hur länge sedan var det sedan jag var barn
har jag slutat vara barn
vill jag
är det min vilja sluta vandra barnvägen
fråga dig
vad saknade jag mest
nej – nej, ös icke din saknad över barnet
se barnets kupade ögonhänder
vingar sägandes
här är jag
du anar jordevägen
vill du vara min ledsagare
så är jag din
ledsagare
så är det i all kärlek