En behaglig känsla sprider sig i mitt sinne
jag förnimmer en glädje så obeskrivbar
av tankar som är lagrade djupt i mitt minne
i de minnesförmågor som jag fortfarande har kvar

jag minns de stunder som var förut
en tid av lycka då inte så många motgångar störde
då glädjen aldrig tycktes ha ett slut
det var dit som minnena mig förde

men alldeles för kort var den stunden
och snart var jag tillbaka i nutid igen
men jag hann påminnas om hur det var i den grönskande lunden
där jag en gång träffade min kära, min då så älskade vän

jag kom ihåg den lyckliga tiden som därefter förflöt
när vi två följde glädjens stig, i kärleksfullhet
och med gyllene ringar inför Gud ett förbund vi slöt
som så småningom bröts på grund av otro och svekfullhet

**********************************************

nu är inget längre som förr
och så ofta smärtar det i min kropp och själ
men ibland får jag återvända genom minnenas dörr
och på nytt få känna lycka, minnas, och må riktigt väl

men trots allt så finns ju min tro och tacksamhet
som gör att smärtan lindras och oron dämpas i mitt bröst
för min Fader i himlen är uppmärksam och vet
hur jag mår, och Han skänker mig ofta framtidshopp och tröst


© Ted Örnberg 2010
Foto:www.fotoakuten.se