Havet sitter jag inte tillnärmelsevis vid - så varför kommer det flaskpost?!?!? Här ligger era ohyggligt åtskilda reflektioner inknycklade i buteljen. Ni befinner er i ganska osmart surreella tillstånd, men har tragikomiken till trots lyckats med prydliga datorutskifter. Mitt lilla hushållspapper får med näppe plats - ifall ingen tar bort någon. Handen kroknar och räknar knott. Tillråge är allt så infernaliskt soldränkt här så jag knappt ser vad jag skriver. Har ingen önskan att ta ett bad i år heller, bara titta på bäcken och dem som älskar plaska däri. Flaskposten får stå för badandet. Ja, ni låter ju också sjöjungfrur och fladdermusor ta hand om vad era modfällda, förseglade kroppar vill säga. När solstrålarna håller på å hitta upp över grässtråna, då skall jag ta en cykeltur hela dagen, tänker jag minsann. Sedermera när solen väl givit mig trygghet ett par timmar, då magsäcken fått smörgåsar och hjärtat hört på Mamas & Papas, så hyser jag hellre viljan att sitta inne i stugan och arbeta vidare på drömbilderna. Kommer aldrig ut förrän om kvällen. Och då hinner varken mina armar eller ben ända till havet, förrän de somnar. Därmed postar jag det här i samma jäkulens bäck som vanligt. Hoppas att du inte får det förrän dina öron är i havet... /Vallerin