Ett cirrusmoln passerar på himlen
Förebådar det regn som komma skalll
I tarotleken finner jag bara kort
Som leder in tankarna på oro
Döden, Tornet, Tio Svärd
Allt skriker omkring mig
Spring! Lämna! Försök inte mer!
Flytta hela bohaget utomhus
Slå upp ett tält på gården
Vad som helst bara du inte
stannar i strypkopplets grepp
Du känner ju hur brosket krossas
Inuti din mjuka strupe
Ska du låta honom döda dig?!
Vill du inte ha din frihet?!
Löp som den varg du är
Rusa nedåt gatan till flocken
som väntar vid förortens utkant
Du vill egentligen inte leva detta livet
Konformism, ensligthet klädd i beting
Grå kläder, grått väder
Din eld, din musik tystnar
Penseln torkar ut i målarlådan
Sorgen kommer smygande
När du separerar från din själ
Ensamheten som väntar är skrämmande
Men fängelset är ingen trygg plats
Du har gjort det onormala normalt
Du lägger trygghet i de slag du får
Du tror att kärlek ska göra ont
Men längtar hela tiden efter sanningen
Stanna inte längre, gå din väg!
Ryggtavlan är allt han borde få se av dig
Inte ditt rödgråtna ansikte där
plågornas händer ärrat dig
Låt aldrig honom bestämma mer
Han är ingen vildhund som du
Du är en moder av vargens stam
Lämna den som tror han är din husse!
Vargar kan inte tämjas
Inte heller du
Leta upp din flock och yla
De kommer höra dig i ensamhetens nöd
Låt inte mörkret skrämma dig
Följ din själ i nattens djup
Ensam är inte stark men
ensam finner alltid
vägen
tillslut