Ibland undrar jag om folk väljer att inte se,
för mig är det så tydligt att det är löjligt.
Vinglas på diskbänken, bråket som ekar,
torktumlade räkningar, sena matrester och
de blåmärken som aldrig gick att tvätta bort.

Och du har korten i handen, bilder som visar
falnade leenden och avslöjande tårar men
det är nog de som sorteras bort när julkorten
skickas och när de förevigas i vackra album.

Folk väljer hur de vill formas av livet och jag
antar vi genuint lärt oss att älska mångfalden.
Men ibland undrar jag om folk väljer att inte se,
för mig är det så tydligt att det är löjligt.