så har vårtbitarna börjat sjunga igen
regnet föder kantarell
och i backen lyser den röda klinten

sommar'n förflyter
årstidsmarköriskt ackompagnerad

för snart blommar tillochmed ljungen
och för första gången
märker vi ändå av ett litet mörker
mitt i kissenatten

och nere i sundet
där
vid bryggan
dansar snart inte tärnor mer
de drar på flytt
långt neråt Sydafrika till

allt
som alltid
allt
som alla år
årstider består

och människan rår
icke