Ute skriker skatan
käckt han går på tå,
biter katt i svansen
så att han ska förstå.

Att herre är på täppan
en svartvit kul filur,
spatserar glatt på gatan
och skriker. Jag har tur!

Han tjyvar glitter glammer
en tesked här och där,
briljantringen i näbben
är inte till besvär.

Den lägger han i kistan
hans eget risabo,
som finns högst upp i kronan
i björken där han bo.

Han skiter och han blajar
och skränar ut sin sång,
nyper liten gubbe
som rodnat uppå stång.

Katten han med svansen
valsar runt omkring,
smider sina planer
och vässar klor med sting.

Nu blåser upp en fasa
en svartvit liten stropp,
med bröstet som ett bälgspel
attack på högst topp.

Han samlat har sin släktgen
till sommarens partaj,
nu ska han visa näbben
att inte han är skraj.

Att lilla kattilorum
inte har en chans,
trots klöset uti vigben
han drog nå´n annanstans.

Och ute skriker skatan
jag är en näbba-boy,
kom ta en match i skogen
jag tycker det är skoj.







ME/2010