En varmt lysande måne
Jag behåller den som en magisk besvärjelse
i fickan i min rock som är trasad av aggressiva tider

En måne

som ger mig en magisk styrka när världen
glömmer bort mig

skrattandes med sina gråa tänder som är täckta
av dammet ifrån de brända städerna...

En värld som vilt beträder våra hjärtan med sitt liv
som attackerar kärlekens konvojer
en värld som piskar mig..

som knivskär himlen tills blodet av ozon rinner
går berusad i festivaler av epidemier, hunger sorg
och i döden av de vackra saker som flyr

precis såsom fåglarna

likt kärleken..

I min ficka finns en måne

jag omfamnar den i hemlighet
medan jag suddas ut
medan jag förgås..

jag omfamnar den i min ficka
för att motstå den vilda världen som en
simmande fisk i floden

eller som den sovande ekorren på kudden
av jordskalven

I tunnlars kyrkogård
springer jag som en elektronisk ekorre

Jag kunde inte tro att min slitna kropp
som är balsamerad med slitna kläder
rutten av dammet och rosten av deprimerande gator
någon dag skulle dyka ner i genomskinligt blå himlen av Göteborg
badandes i grön färg och ljus

Lycklig är de snälla små ekorrar av Andligt väsen
i fälten av välsignelse under Gudomlighetens sol..

Jag började yra..

Är denna kroppen som löper i vinden av den hemliga gråten
samma kropp som charmade kvinnorna i kärlekshav

samma kropp som välsignades av gamla kvinnorna
och deras böner som pryddes av det blå ögat
som skydd mot det onda

Vet du..

om jag hade inte stoppat den här månen i min ficka
så skulle jag vara vilsen...

jag skulle inte känna igen mitt ansikte
bland de miljontals ansikte av salt
i städer av hemlösa

Jag skulle inte karaktärisera mig själv
från den där döda kroppen
som ligger i kylskåp med namnet okänd..

Jag minns inte
hur jag fick denna härliga måne
eller hur den kom in i min ficka

Kanske bar jag den då jag var en liten pojke i min by
Kanske den var en liten enslig sten som jag plockade från havet
och som förvandlares till en magisk besvärjelse
som är laddad av älsklingsböner

eller kanske

plockade jag den ur famnen
på min lärarinna på skolans lekplats

Allt har svikit mig sedan dess

Jag såg tusentals stjärnor släckas under regnet av klarhet
i den långa natten av svek och besvikelse

men

min hemliga måne fortsatte stråla
med ett speciellt sken

Den där månen omfamnar jag i hemlighet..
medan jag åker tåget i tunnlarna

de för mig runt om till platser som har många ansikten
som är kopierade ifrån maskiner
och är repetitioner
av elände

Månen fäster jag hårt i mina händer..
för jag vill inte förlora när jag springer i mörkret
av städer som inte tillhör mig

eller när jag klättrar på tunnelbanas tåg
som är fullt av missbrukare och vagabonder

Oooh

När jag mottager slag av vindens främlingskap i mitt ansikte
hostar jag snö med röken av min cigarett

När jag omfamnar denna månen
känner mig trygg
säker

jag vet att jag kan fortsätta om
jag behåller den i min ficka

försätter springa ovanför mina papper
tillsammans med bläcket tills pennan
endast tecknar ord av
osynlighet

Ibland

betraktar jag min älskling
betraktar min vackra själ..

i hennes ögon
finns ett segel som väntar på mig

i hennes en röst
ett dovt ljud som jämrar sig med låtar av sorg

låtar av längtan

i hennes händer
blinkar kanterna av fingrar utav poesi
hennes hjärta mumlar med hennes favorit låt:

Håll mitt hjärta...Håll min själ

Ta mina händer och gör mig hel

Ta mitt hjärta ...Ta min själ

medan jag förgås
faller jag sönder och samman
som den färgade och krackelerade kannan

Därefter omfamnar jag månen i min ficka

gråtandes

Jag vaknar till igen
eller
försvinner i kurvan
av en film som inte än presenterats

Så vänner..
fråga inte mig

Varför jag springer med mitt stolta sår?

eller

Vad ska jag göra efter min död?

Fråga den där månen som glimmar likt ögonen
på kvinnan ifrån Göteborg
i famnen av sin
oglömda

älskare