hårdhänt
Gatorna och ljuset. Kan du följa mig här. Benen bär långt, bär genom vindlingar, genom ringar, genom tidvatten. Mörker kom nu, kom. Serpentinvägens sluttning är öppen. Jag ska bestämma mig. De vill få mig att förstå att valfrihet är den enda friheten. Min blick såg längre, förr kunde den det. Bergets tillfälliga omslutning skuggar mig. Hår som faller ner över kinden. Om ett år har vi kanske glömt allt. Beroende på hur vi väljer. Beroende på vad som finns kvar. Vem av oss som växt sig starkast. Om jag kunde skulle jag hårdhänt hålla dig. Fåglarna kommer, lägger sina vassa vingar över skelande ögon. Det ogripbara rör sig, hela tiden ett eko som slungas tillbaka. Allt luktar jord. Vill ha det. Vill ha det för att sväva. Förmår inte öppna, inte ens ett av alla ögon. Scenljuset stryker ut mina linjer. Jag rör mig, jag talar. Jag växlar mellan att växa, att krympa. Strilar ner mellan stolsryggarna för att stanna där. Det finns i kroppen ett svar, att jag egentligen skulle ha blivit fotbollsspelare. Eller något mer målande. Det finns i bröstet en oro av hunger. Bestämmer mig för att vända tiden tillbaka. Du bestämmer dig för att prata i allt kortare fraser. Så står jag utanför huset. Ser gardinen fladdra. Lampor blinka. Om jag går närmre skulle jag slå sönder allt. Jag sneddar över gräset, försvinner bort. Glömmer köpa frukost. Återigen. Förgreningarna sträcker sig som att det inte finns någon väg ur. Det som låser mig är handledernas tunna ben. Jag tvivlar på att jag förblir hel. Vem har ställt ut förbudsskyltarna, banat väg för den tjärdoftande normen. Rytmen retar mig, ändå är jag inte klok nog att inte följa den. Forskarna har lagt beslag på ditt ansikte. De varken äter eller sover i jakt på ditt ursprung. Världen krymper, blir till ett knappnålshuvud. Blänker ut i mörkret. Jag längtar, strävar efter att få se det inifrån. Det onda blodet som på något sätt måste lämna kroppen. Det tröttar ut mig att tala på det här sättet. Det här är inte jag. Om jag har rätt, vem är det då som talar, som rör mina läppar om igen till ett O.
Fri vers
av
Anna Frölander
Läst 929 gånger och applåderad av 17 personer Publicerad 2010-08-02 21:15
|
Nästa text
Föregående Anna Frölander
Senast publicerade
Enrummare maskinfabrik natten, för M om du det samlade tysta sanningen det sammanlagda inget Se alla |