De tiotusentals tävlande passerar i vanlig ordning utställningshallarna långt före lageravdelningen. Genvägen är under mästerskapet blockerad med en härva av bordsben och byrålådor. Till skillnad från icke-tävlande människor kommer deltagarna att plötsligt stöta ihop med redan förberedda moment, mao möbler som de måste färdigställa utan att ens ha inhandlat dem.


Etapp nr fyra innebär montering av varsin Billy bokhylla. Världsrekordet ligger på 38,9 sekunder, inklusive uppackning och uppresande. Eliten i allmänhet brukar sätta ihop en Billy-hylla på dryga minuten. Taiwanesen som kom ned till den obegripliga tiden, han slant trots allt med skruvmejseln en gång. Vissa menar att "roboten" måste ha sprutat in dolda IKEA-nycklar i blodbanan eller nervcellerna, i digital form.

Bara en person i laget eller i familjen får utföra ihopsättningen. De andra får visserligen ropa ut instruktionerna från monteringsmanualen, men det hjälper sällan ögat att greppa bitarna rätt. Även följande moment inom IKEA-Maraton är av stafett-artad karaktär. Butiken bjuder en vardaglig helgbesökare på många bekväma vinklar, medan de riktiga sportutövarna får möta möbelvaruhuset i dess mest mardrömslika skepnad.


Femte etappen handlar om att låtsas vara en vara. Det gäller att bli ett nummer som funktionärerna i valfri varuutlämningsdisk lämnar ut. Exempelvis kan man förmodas finnas på hylla 36 fack 4, i form av en valnötsfärgad skrivbordsskiva två meter lång. Just den har dock utgått, så då blir vederbörande påkommen. Ingen tävlande har ännu kunnat vara nere i det aktuella tag-själv-lagret och konstaterat sin faktiska status. Så utmaningen ligger i att vara en pålitlig vara som likafullt icke för många köpt. Då får du ditt eget nummer av någon funktionär, alternativt pekar in uppgifterna på egen hand på skärmen, Positionsnumret hjälper senare eventuella lagkamrater att hämta ut dig (inför slutspurten längs kassabandet).


Vid etapp nr sex upptäcker åtskilliga att de borde ha passat på att gå på toaletten redan vid ingången. För nu passerar man badrummen, utan en enda toalett. I stort sett spegelskåp, väggskivor, småmattor och drapperier gör sitt bästa för att linda in idrottsutövarna i falsk förvissning. Flera tror att de befinner sig i ett såpass privat utrymme så de börjar urinera, rentav onanera eller (ifall man glömde göra det vid sängprovliggningen) kopulera. Här blir det lätt en enda lera, en svårforcerad ormgrop där deltagarna tvingas ringla längs gardinstänger bort mot torrare trä.


Fortsättning följer...