Jag behöver andra
som bara lyssnar
och bekräftar att de hör.

Så det vill jag lära mig
att ge.

Inte kräva,
säga bör
och ska
förblindad
av känslan
att alltid veta bäst,
glömsk om att min sanning
inte är allas.

När du rasar,
fräser,
klagar
vill jag lära mig
att finnas kvar.

Döma mindre
och älska mer
utan att låta mig
bli utnyttjad.

Ta paus
om det blir svårt,
för säkert är du olik mig,
tänker annat,
prioriterar annat
och sänder signaler som fyrbåkar
på din himmel
som inte jag
kan se
med mina ögon:

jag behöver att du säger
direkt
till mig.