hennes öga är det vilket glöder

genom hud

i skymning står hon

i hans  händer

så ömma

berörande

kännande

följande

var linje

han tar ett steg åter

kärlekssköljer

henne

sakta lyfter hon av purpurviol skrud

djupnande violett andas

hon sluter

ögon

flyr i ilande

insikts

slag

släckt