Augusti bär sorgen i sina bara händer

det är förtvivlans nakenhet och svalka

förverkligad i din sjukdom

jag vet inte om jag förmår lyfta dig

men inser att jag måste försöka

det är tårar och sänkor, skepp som tycks gå i kvav men ändå undgår förlisning

och även om jag vet att tiden läker, ser jag din osäkerhet

men det finns vägar framåt;

så länge jag inte berättar att det hänt att jag tvivlat

kan jag nog övertyga dig

© Birgitta Wäppling, 29 augusti 2010