Blodlängtans spilltid
i dropparnas källa
en röd mosaik har förgrenats

Förenar sin smärta
med njutningens svall
mot den strand som är kanten av livet


Ett eko av längtan
ett eko av sorg
en förkunnelse stampar i gyttjan

Vi har bojornas vanmakt
kring hand och kring fot
men vi rör oss som flyende timmar


Vi har vilsnadens stjärna
som inre kompass
när vi famlar mot nätternas gläntor

Det är förlorarens sång
för en seger en gång
han är stum nu
och sänker sitt huvud