Jag har inte ens kommit halvvägs i loppet
Men ändå så funderar jag på att ge upp
Så ofta har jag slagit mig
Och fått sår, som aldrig läker


Det vore så enkelt att ge upp
Att vara sluta springa
Som så många andra har gjort
För att de inte har orkat


Nu har jag ramlat igen
Men jag orkar inte ta mig upp
Varför kan ingen ta min hand
Och hjälpa mig upp


Så att jag inte ramlar
När jag tar mina första vacklande steg
Efter allt som har hänt
Behöver jag någon som stödjer mig


Bara ytterst få når målet
Om de springer loppet ensamma
Jag skulle inte orka
Att gå miste om loppets alla trevligheter

Så jag frågar dig nu
Vill du springa loppet med mig
Ta min hand och vara hos mig
När jag springer vidare


Vidare i livets lopp