Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Smärtsamma minnen


Du ser det i mina ögon, förstår det är tungt, ändå andas
du så stilla.. så lugnt. Ett sagt ord öppnar mitt hjärta
som är fyllt med så mycket smärta. Orden man vill få
sagt stannar stockar sig på väg upp genom min hals,
tystnaden bryts av mina tårar, av alla minnen det går
kalla kårar det går igenom märg och ben...
Jag stannar upp och skriker på en sten...men den ligger
kvar kall och stel....

kanske det inte är fel..

Allt gammalt ska ju ändå ut, så varför inte skrika på
dig du lilla sten..sätter mig på dig och sträcker mina
ben...
Du lyssnar på mina ord, om mina tankar och vad som
hänt mig på denna jord...
Jag talar och tysthet får jag till svar och ingen som avbröt,
ingen som inte förstår. Jag går åter tyst och stilla njuter av
naturen blir gärna av den buren.






Fri vers av Margithe VIP
Läst 290 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-09-10 16:50



Bookmark and Share


  Rolfsdotter
Att vistas i naturen är läkedom för själen, det har även vetenskapen bevisat. Så varför inte köra lite "stenterapi" när man ändå är där...Ibland kan det vara så att allt inte orkar/kan sägas...
2010-09-10
  > Nästa text
< Föregående

Margithe
Margithe VIP