Det lever en tomhet här
en stympad del av ett liv
håller dörrar öppna
för att vädra ut vaknätterna

En utdragen plåga
slaktar sekunderna
sedan du försvann har jag
räknat solnedgångarna

Trodde att vi skulle besegra svärtan
men du föll tillbaka i hålet
uppäten av ångesten
fanns det ingen väg tillbaka

Det finns fragment kvar av dig här
konturerna av vad som var du är inte lika skarpa längre
kan inte glömma din sårbarhet
färden borde gå vidare
bortom dina nedstämda dagar