Idag är det jag och Leonard,
på ett sävligt svepande sätt
bygger vi en mur runt sensommaren
som han nog skulle kalla höst men
jag kan inte.

Det river idag i själen och Leonard
förstår och drar mig djupt mot tyngden
och nog kan jag ana att den bestämda
hakan rivs och det passar min
stämmning precis.

Jag rör mig runt min egen axel
för att lyftet som tonerna låter
stegra inom mig berättar att vi är
nära nu, Leonard och jag, att förstå
varandra helt.

Kanske är det han som förstod
först och så när det hamnar hos
mig så är det redan briljant och
känt ut i varje fingerspets.

Idag är det Leonard och jag

Man kan säga att vi är ett vi
men det tror jag inte att han
skulle säga, för jag är vem som helst.

Men idag sträcker jag mig mot...