Ibland tomtar och troll byggde jag luftslott, vaken, det var ett faktum, att det är nu det står klart. Det är här och nu det händer, uppror, revolt en dag i sänder, i stad efter stad, i länder efter länder. Om nu är fel tid, så finns inget mera hopp, det är nu vi måste styrka, hoppas, inte ge upp. Människan är syndaren, vi är slavar under en högre makt. Människor är hjärtlösa, giriga och onda. Döda vandrar på våra gator, dem vandrar vid din sida. Och du håller på att dö med dem, dem slingrar sig runt dig, som i seden, som ormen i Eden, inte ens paradiset är felfritt. Vårt paradis borde vara här, men religion mördar vår tid, som är nu. Det är nu vi borde leva, vem bryr sig egentligen om Adam och Eva det är dem som gjort det okej att förgöra våra länder, dumpa olja på stränder, plundrar gravar för guldtänder. Är det rättvist att man ska man behöva synda, som dem så fint kallar det, för sitt levebröd. Mitt hjärta gör så ont, vad finns det kvar att trampa på? Jorden du går på är vår jord, den enda vi har, inte en tillfällig hållplats. Utan någon som var tänkt att alltid finnas kvar. Varje bit asfalt kväver vår moder, varje läckt olja super henne full. Varje bit människa är ett misslyckat engångsknull. Vår moder har ångest, vi är hennes drog, mänskligheten är död, vi är den ultimata beskrivningen utav att vara låg. Vi är livets missbruk, tillsammans kan vi se vad jag såg. Vi förgör i hopp om en ny värld förstår du min sensmoral, du borde ta steget och göra ditt eget val, sjung ut om likgiltighet, frihet och människans samvetskval, ta ton till sång som den vackraste näktergal.