Jag hatar att somna utan dig.
Timmarna där i mellan är så fruktansvärda.
Att ligga och tänka på dig när skymningen lyser på den tomma platsen bredvid mig.
Jag har ännu inte kastat sakerna från dig, inte slutat att lukta, känna och tänka på dig röra vid dom.
Jag vill att du ska veta.
Är detta det vi sa?
Det vi lovade varandra?
När vi stod där uppe, framför alla?
Du var så rädd, men jag höll din hand.
Rosen i din ficka och ringen på ditt finger, var det inte du egentligen?
Jag har en anledning till att gråta, skrika och hata dig.
Men jag vill inte, för jag älskar dig!
Allt jag vill, allt jag behöver.
Är dig i min ensamhet.
Ta mig tillbaka, innan döden avgör