Ockra och mönjerött
luften tung av linoljeångor
pinnstolarnas furuskuggor
lutar gulnade pannåer

fönsterkarmen skevar
något fattas, du vill ut
händerna blyertssotiga
andetagen skaver
timmarna ruggar

du målade en främling
åt mig att älska
allt du inte kunde ge
var en svag ton av sepia
och en barndom att sakna