Det är den tjugoåttonde oktober idag. Två tusen tio. Tjugoåttoendeoktobertvåtusentio. Imorgon är det ett år sen, om jag minns rätt. Jag vill tro att jag minns rätt. Jag brukar ju ha rätt. Tjugonionde oktober två tusen nio. Jag kan fortfarande minnas din blick, sådär uppgiven och trött. Som om du helt enkelt inte orkade mer. Sedan det där leendet som jag hatade just då, verkligen hatade. Jag minns vårt hejdå, sådär äckligt stelt och jobbigt och vad sjutton händer nu? Sedan en bussresa hem. Den längsta bussresan i historien. En mobil krampaktigt fast i handen, stela fingrar, pannan mot en kall ruta, får-inte-gråta. Skakiga ben som går av bussen och där, där brast allting. Där brast hela världen. Där gick jag sönder. Och ungefär då var du och handlade sprit och skrattade och skrek och pratade och söp. Och jag gick sönder. Trots att det var mina ord som fick oss att säga hejdå. Det är ett år sedan imorgon.

Men det är inte dig det handlar om. Inte dina ögon, inte ditt leende, inte dina händer. Inte dig. Inte längre. Det är inte det. Det är inte saknaden av din varma kropp som får fredagskvällarna att kännas tomma. Det är inte det, det är inte du.

Det är nästan ett år sedan. Tjugonionde oktober två tusen nio.

Tjugoåttonde oktober två tusen tio.

Jag tog mitt körkort igår. Jag tog mitt körkort innan dig och du är tre år äldre. Det är inte dig det handlar om, inte det. Det är bara en liten parantes i allt som hänt. Men jag är ändå vinnaren. Det vet du. Trots att jag inte bryr mig och trots att det inte spelar någon roll. Men jag är ändå vinnaren. Tjugoåttoende oktober två tusen tio och jag är vinnaren.

Problemet är att jag trodde att en vinnare var lycklig. Kanske inte jämt, kanske inte hela tiden, kanske inte ens allra oftast. Kanske bara ibland. Kanske bara inte så sällan. Men det handlar inte om dig. Det är inte ditt fel. Jag bryr mig inte längre om vem som vinner vår tävling. Det spelar ingen roll. Det handlar inte om det, inte om dig.

Tjugoåttoende oktober två tusen tio och vad handlar det om? Vad handlar det om då, om det inte handlar om dig, längre? Jag vet inte.

Det kan handla om en splittrad familj. Det kan handla om en för tom plånbok. Det kan handla om omöjliga äventyr. Det kan handla om fel siffror på måttbandet och på vågen. Det kan handla om en skrämmande framtid. Det kan handla om för mycket förändring. Det kan handla om ett melankoliskt sista gymnasieår. Det kan handla om för lite sömn. Det kan handla om gamla vänner som inte hör av sig längre. Det kan handla om för mycket ångest. Jag vet inte.

Tjugoåttoende oktober två tusen tio
och jag vet inte varför jag är olycklig när jag borde vara lycklig.