Ser på när gröten sakta kallnar, en färg eller två.
Stiger upp från ytan.
Ytan av vad?
Ytan av mig.
Allting har en yta, ett första lager som man måste tränga igenom för att få smaka på det äkta inre. Smaken lämnas att bli en överraskning.

Sanningssökande liberaler plockar frukt från träd tillhörande konservativa krigsgeneraler.
Ett steg över kanten hindrar inte de små från att vråla glåpord åt varandra.
Som ett hav av små fiskar som simmar i mönster kring varandra, det är kanske vackert men de som är innerst får inte komma ut från mönstret skapat av de yttersta.

Mellanbarn, som inte märks kan ta ett steg över kanten,
ut ur ringen, in i livet,
bara för att komma ut på andra sidan där samma verklighet hänger i luften som ett moln av avgaser producerade av klädfabriker.
Det är mycket man inte tar förgivet.