Alltigenom överbjuden
av de vackraste leenden

skyfflar jag svart sand över
försöken att öppna mitt hjärta

förvirringen ringer i öronen

budet jag avgav var alltför lågt
modet svek mig också denna gång

balanserar på en smal spång
över vattenfyllda diken
på andra sidan är okända marker

de vackra leendena gör mig svag
men jag förstår inte deras syften

intuitionen tiger stum

sanden jag skyfflar är svart
av underjordisk lava

jag bjuder allt lägre summor för vart utrop
att inte besvikelsen skall sänka mig på djupet

om jag förlorar