morgondagens förväntningar och farhågor skvalpar oroligt i min mage.
jag får liksom ingen ro.
sminkar upp mig för ingenting, för ingen bara för att välja mitt vanliga utseende imorgon ändå.

drömmen om att vara någon annan ligger hägrande runt hörnet som ett konkret spöke.
men det är inte vackrare att leva om man blir vackrare, det är insidan som måste fixas.
och det har jag aldrig fått lära mig hur man gör.

ett liv är så litet. ett liv är oändligt stort.
det finns så många som aldrig ska möta dig, som aldrig ska sörja för dig.
det finns så många som du ska beröra och som ska säga ditt namn, delta i ditt liv.

så din mun mot flaskhalsar, läppar eller änden av ciggaretter är bara tillfälligheter.
ditt sökande fortsätter med tusentals substitut på vägen till sanningen och verkligheten.