Redan medlem?
Logga in
från Västervik
Fem veckor i limbo
Dom säger att det skall gå lättare när begravningen är över
Och det kanske det gör, på nåt sätt
Men frågorna som inte fått sitt svar gnager och bilderna sitter kvar
på näthinnan precis som förut.
Idag gick vi igenom dina saker, din mamma och jag.
Brev, låttexter, betyg, skolböcker bilder och gamla snusdosor i en salig röra
Varje sak som du haft i din hand, kläder du burit
Ditt liv förpackat i sex flyttlådor
som en slags kulmen på fem veckor i limbo
Eller som de säger i kyrkan
"i dödskuggans dal"
Jag personligen tror att det uttrycket kommer från de som lever kvar
för det är verkligen i dödens skugga vi lever, vi som är kvar
Vet inte riktigt om det är klart än.
Eldbegängelse, kremering såna hemska ord
hur kan de vara förknippade med dig
Och sedan då.. en liten kruka
med din aska.
Den underbara människa som du var
reducerad till 1.3 kg aska?
Vill bara skrika rakt ut för det gör så jävla ont
Dämpar det värsta med kudden för att inte grannarna
ska komma in och undra om någon blir ihjälslagen
Det vore kanske att föredra - då kunde man ju skydda sig
försvara sig. Men mot den här smärtan finns inget skydd
Tabletten jag tog hjälpte inte så värst
och det spelar ändå ingen roll - du är borta
Och ja visst anar jag dina steg genom lägenheten
visst känner jag din närvaro ibland och jag fattar väl
att det är många som behöver få den där lilla fladdrande
värmen som sprids. Men det jag verkligen ville
var att se dig lyckas med allt du föresatt dig.
För du var verkligen på gång
Ja just det.. både mamma och jag är överens om
att vi inte fixar att bara ha en liten plåtbit att gå till
Du ska få en fin sten med ditt namn på
Inte för att du tänker ligga still där men för att vi
skall ha en fokuspunkt här i världen
En plats där vi kan lägga blommor eller tända ljus
Och minnas dig precis som du var
17 år och så innerligt älskad
Dom säger att det skall gå lättare nu när begravningen är över Och det kanske det gör, på nåt sätt Men frågorna som inte fått sitt svar gnager och bilderna sitter kvar på näthinnan precis som förut. Idag gick vi igenom dina saker, din mamma och jag. Brev, låttexter, betyg, skolböcker bilder och gamla snusdosor i en salig röra Varje sak som du haft i din hand, kläder du burit. Hela ditt liv förpackat i sex flyttlådor som en slags kulmen på fem veckor i limbo Eller som de säger i kyrkan "i dödskuggans dal" Jag personligen tror att det uttrycket kommer från de som lever kvar för det är verkligen i dödens skugga vi lever, vi som är kvar Vet inte riktigt om det är klart än. Eldbegängelse, kremering de där hemska orden hur kan de vara förknippade med dig Och sedan då.. en liten kruka med din aska. Den underbara människa som du var reducerad till 1.3 kg aska? Vill bara skrika rakt ut för det gör så jävla ont Jag dämpar det värsta med kudden för att inte grannarna ska komma in och undra om någon blir ihjälslagen Det vore kanske att föredra - då kunde man ju skydda sig försvara sig. Men mot den här smärtan finns inget skydd Tabletten jag tog hjälpte inte så värst och det spelar ändå ingen roll - du är borta Och ja visst anar jag dina steg genom lägenheten och visst känner jag din närvaro ibland och jag fattar väl att det är många som behöver få den där lilla fladdrande värmen som sprids. Men det jag verkligen ville var att se dig lyckas med allt du föresatt dig. För du var verkligen på gång Ja just det.. både mamma och jag är överens om att vi inte fixar att bara ha en liten plåtbit att gå till Du ska få en fin sten med ditt namn på Inte för att du tänker ligga still där men för att vi skall ha en fokuspunkt här i världen En plats där vi kan lägga blommor eller tända ljus Och minnas dig precis som du var 17 år och så innerligt älskad Fri vers av Roger 
Läst 973 gånger Publicerad 2010-11-08 20:25 
Spara bokmärke
Kommentera text
Privat textkritik
Skriv ut
Spara som PDF
|
Nästa text
Föregående
|
