Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
åtrå


Mansnymfen!

Åtrå


Mansnymfen
.
Hon stod nu vid dom vita kalkstensklipporna på Gotland. Blidkade ut mot det blå havet och tänkte att Gotland var underbart denna härliga sommardag.
Fossilena omslöt henne och kalkstenen masserade hennes små fötter
Helt naken med sin vackra ungmökropp och det långa vackra blonda håret stod hon där ensam, trodde hon i alla fall.
En bit bort stod en naken fager lång man muskulös med krulligt mörkt hår. En manlig nymf.
Hon kastade sig från klipporna och dök i det azurblå havet som omslöt henne med sina salta varma smekningar denna stekheta dag.

Hon dök snart upp ur havet och började simma mot land, stannade till och plaskade i havsvattnet.
Plötsligt kände hon en främmande hand mot sitt ben som letade sig fram mot hennes sköte och smekte den varsamt och ömt.
Hon darrade av välbehag och förstod att det var mannen vid klipporna.
Plötsligt lika oväntat som han kom försvann han.
Hon simmade in mot land och gick upp på sandstranden som med sin varma sand smekte och kittlade hennes fötter med välbehag till pensionatet där hon bodde.
Morgonen därpå gick hon ner till frukostbordet. Tog för sig av läckerheterna och slog sig ner vid ett bord.
Plötsligt uppenbarade sig mansgestalten som hon sett vid klippan bredvid då hon dök i vattnet
Hej får jag sätta mig ner och äta frukost med fröken. Hur visste han att hon var fröken?
Han var än vackrare nu när hon fick se honom på nära håll.
Dom inledde ett kärleksförhållande och gifte sig.
Han sprutade sin säd i henne så hon blev med barn.
Dom skaffade en villa fin, bil, hund, samt en pensionsförsäkring och levde ett någorlunda harmoniskt neurotiskt lycklig liv.
























Fri vers av Jean-Michel Orblin
Läst 478 gånger
Publicerad 2005-12-01 11:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jean-Michel Orblin
Jean-Michel Orblin