Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bitterhetens båt

Lämna mig upp och ner
när allt lutar rullar du över sängkanten

Min båt där andetagen
prasslar som segel i vinden som vågor

Du tog med dig världen
när du gick och nu ser jag den utifrån

Jag hör alla röster som
du haft under åren och ser förändringen

Alla namnen är speglar
för de du velat bli och också den jag var

Du är nu mycket längre
än förr och jag blir bara mer hög för var
dag som går




Fri vers av Hannah Norman
Läst 219 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-11-18 14:41



Bookmark and Share


    Den försvunna
Jag älskar verkligen den här på riktigt- bortsett från det där sista "hjälp mig!".
Dikten behöver inte den förklaringen, för den talar starkt och med ett självständigt språk ändå.
2010-11-21
  > Nästa text
< Föregående

Hannah Norman
Hannah Norman