Med en doft av järnvagn
mellan dina rader
& ett tafatt adjö
i din handstil,
skrev du mig
ditt sista november regn
& försvann

han är
fredagarna
bakom dina läppar nu

han du värmer med dimman
i dina andetag
när kylan kommer

din vinterjuvel

jag tog dig till Ropsten,
när du bad mig
erövra världen
& såg på när dina ögon
viskade med andra

jag försökte förstå
när din blick höll andan,
försökte le när dina tankar
dansade
bort
till honom,
jagade hans

natt

men november
sa ingenting
& någonstans
mellan dina rader
ser jag på


än...