Det är bara tretton över tre, mitt i natten. En tom blick är vad jag har att erbjuda på menyn. Jag trodde att jag hade mördat alla vita lögner jag ljuger för mig själv. Det hade jag självklart inte.

Jag är helt maktlös. Jag hatar det. Konsekvenserna är avstånd. Avstånd från allting som får mig att känna mig maktlös. Och visst har jag skapat en kall människa utav mig själv. Det är av mina straff som jag lär mig att vara det ingen vill att jag ska vara. Och ändå så lär ni er inte.

Jag har inte tålamod för förväntningar om att jag ska finnas där för alltid. Så ta bort piskan långt bort från mig, jag kommer aldrig att lyda. Ingen kommer heller därför att ge frivilligt så mycket utav sig själv som jag gör. Jag gör det till nackdel för mig själv.

Tyngden av er hand på min, kväver mig. Lyft på handen lite. Lyft på handen, innan jag kvävs.