En stilla bris, lätt som en fjäder
I månens ljus, hon stillsamt framträder

Som en liljekonvalj, jungfru skön
Med knäppta händer i en trankil bön

Bedjan om att få vid herrens sida stå
I himmelens rike istället för denna platå

Vår herre i himlen sitter och ser
Hur denna kvinna så förtvivlat ber

Men som sedvanligt han vänder sig om
Struntar i bönerna, sorger och tvång

Kvinnan på marken ser upp mot skyn
Medveten om att självmord är en synd

Men med målmedvetna steg och brist på ord
Tar hon ett sista steg ut, bort från fast mark och jord

Gud vänder sig om och det sista han ser
Är ännu en ängel som faller mot avgrunden ner