Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Inspirerad av M. Wine


Bipolär

Jag vill inte att du skall komma mig nära,
jag vill inte dra in dig i min sorg.
Hjälp dig själv innan du hjälper mig.

Jag är bara så trött, så trött.
Jag ser inte skillnad på dag eller natt,
jag orkar inte sova, orkar inte gråta.
Var eviga morgon vaknar jag död,
var eviga kväll somnar jag med känslan,
av överflöd.
.
.
Jag vill du ska komma mig nära,
jag vill du ska svepas med av min energi.
Lär känna mig så hjälper jag också dig.

Jag känner mig så stark, så stark.
Jag vågar klä mig i världens alla färger,
dagen räcker inte till för min levnadslust.
Var eviga morgon vaknar jag med energi,
var eviga kväll somnar jag,
överfull av liv.
.
Just nu, vågar jag be dig,
om du vill dela min glädje.
Men jag ber dig också om ett råd;

Hur ska jag handskas med denna glädje,
så att den inte faller över sig själv,
och blir en ny sorg?




Fri vers av Sockerlös
Läst 1527 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-11-30 15:48



Bookmark and Share


    ModeMelissa
svår fråga. är själv bipolär och känner igen mig.
2011-01-06

    ej medlem längre
Djup, böljande och väldigt poetisk text som såväl till form som känsla bär på ett grundat, väl avvägt och fint flytande uttryck. Till synes helt enkelt flödar fraserna genom dikten och bildar en stark känsla av helhet, mening och sammanhang. Själva ordens disposition leder mig som läsare också helt naturligt fram genom textens olika delar och förstärker upplevelsen av ett tätt och sammanhållet helt som i sig omfattar paradoxen. Det är lågmält, koncentrerat, mycket skickligt komponerat och orden tycks i dikten närmast verka i ren symbios med det som de uttrycker. Först det mörka och sorgsna, och sedan det kraftfulla och livsbejakande. Texten mynnar också ut i en mild och ömsint undran. Och, tja, hur handskas man egentligen med glädjen så att den inte faller över en och blir till sorg? Jag vet inte, men kanske kan man bara tacksamt ta emot, buga sig som gräset för vinden och låta de små gesterna leda. Att röra sig med små rörelser, försöka att vila i det närvarande och inte låta känslorna gå till överdrift och föra en vilse.
2010-11-30

    Cronopio
Dubbelt och insiktsfullt.
2010-11-30
  > Nästa text
< Föregående

Sockerlös